En ny säsong. Ett nytt grepp.
Inför årets första tävling har redaktionen valt att ta ett steg tillbaka. Istället har vi låtit en artificiell intelligens ta fram årets första power ranking – tränad på historik, prestationer och mönster från tourens tidigare år. Det är ett test. Ett experiment. Kanske framtiden.
Vad vi vet är att Royal Baltic Championship inte lämnar utrymme för slumpen. Kungsängen Kings är inte en bana du hanterar med instinkt – den kräver precision, kontroll och kyla.
Personligen tycker vi på redaktionen att analysen lämnar en del att önska, men det kan vara vi som är snett på det. Här är AI:ns dom över årets första tävling, Royal Baltic Championship.
| Rank | Spelare | Analys |
|---|---|---|
| 1 | Tim Jörnhammar | Jörnhammar är inte här för att spela golf. Han är här för att förstöra ditt självförtroende. Har gått från precisionstekniker till känslodriven bulldozer. Kombinationen är giftig. Allt annat än vinst vore ett mysterium – eller ett sammanbrott. |
| 2 | Hannes Lager | Han är kanske den enda på touren som kan slå en duff med poetisk grace – och fortfarande rädda par. Lager har ett inneboende lugn som är lika irriterande som det är effektivt. Om han sätter driven på Kungsängen är det över för er andra. |
| 3 | Douglas Sehlstedt | Bakom solglasögonen gömmer sig tourens mest opolerade råtalang. Är han i zonen? Då kan han hämta tre birdies på fem hål. Är han inte? Då blir det tre dubble-bogeys. Frågan är bara – vad händer i maj? |
| 4 | Fredrik von Platten | Von Platten har fler anekdoter än svingar – men när det smäller till, smäller det ordentligt. Ett namn att aldrig räkna bort. Smart golfare med kallt psyke och en förmåga att klamra sig kvar i topplaceringar utan att någon riktigt förstår hur. |
| 5 | Johan Pallin | Pallin spelar med hjärtat utanför tröjan. Ibland funkar det. Ibland inte. Men ingen annan på touren har lika mycket momentum-kapital. Om han får ett tidigt flow, håll i hatten – och flaggan. |
| 6 | Edvin Andergren | Andergren är som ett Formel 1-bygge utan bromsar. När han är i synk kan det blixtra till så det svartnar för motståndet. Men kontrollen? Den är skör. Royal Baltic kräver balans – har han hittat den i år? |
| 7 | Anton Jorméus | Metodisk. Tyst. Farlig. Jorméus smyger runt banan som en kirurg – inga rörelser för mycket. Inte den mest explosiva spelaren, men farligt konsekvent. Passar Royal Baltic som handsken passar handen som håller klubban. |
| 8 | Richard Bolz | Bolz går under radarn, men gör jobbet. Om han får en bra start, kan han bita sig fast i toppen. Inte spektakulär, men har en lågmäld närvaro som ofta lönar sig när andra börjar darra på green. |
| 9 | Viktor Waxin | En outsider med kapacitet att sänka vem som helst – och sig själv. Waxin har aura men saknar ibland skärpan. Om vinden vänder och driven sitter – då kan vi snacka kaos på leaderboarden. |
| 10 | Tim Creigman | Creigman är som en gammal whisky: jämn, distinkt, och bäst när det smakar lite eld. Har varit med tillräckligt länge för att känna varje nyans av tävlingsnerver. Hotar från mitten – och det räcker långt. |
| 11 | Linus Franzén | Franzén kämpar med formen, men hjärnan är alltid där. Spelar smart, ibland för smart. Behöver en stark första nio för att få självförtroende. Då kan det bli roligt – annars en lång dag på Kungsängen. |
| 12 | Johan Onsjö | Onsjö är glädjen personifierad – men Royal Baltic kräver mer än skratt och fairways. Om spelet växer ikapp energin kan han klättra. Just nu? Frågetecken i backswingen. |
| 13 | Gustaf Wränghede | En rookie med nerv – men nerv är inget att leka med på Royal Baltic. Kommer han klara tempot? Vi hoppas på en debut i stil med Poulter 2008. Men verkligheten kan bli mer… Wränghängig. |
| 14 | Adam Lindh | Lindh är en gåta. En myt. Ett wildcard som ännu inte bevisat något på touren. Kanske är Royal Baltic hans ögonblick. Kanske är det bara ytterligare en bogey i rad. Men som vi alla vet: det krävs bara en bra runda för att chocka världen. |
Baltiska Touren 